VLCD-dieten och dess fysiologiska effekt

Historia

Dr George Blackburn, nu professor vid Harvards medicinska fakultet och tidigare forskare vid MIT (Massachusetts Institute of Technology) var den första som under 1970-talet började intressera sig för VLCD-diet. Flera forskare har sedan arbetat vidare och förbättrat denna metod.

För att förbättra kroppens kvävebalans tillsatte Dr Bollinger albumin i födan. Dr Apfelbaum (Frankrike) tillsatte kasein och slutligen blandade dr Baird, Parsons och Howard i glukos med aminosyror (1975). Men det är dr Blackburn som fastställde kroppens behov av aminosyror under en fasta och visade att genom att totalt utesluta kolhydrater i kosten så neutraliserades den anaboliska effekten av fettnedbrytningen.

Tillförsel av aminosyror under fastan skyddar kvävebalansen samtidigt som man minskar nedbrytning av muskelmassan. Proteinhalten är fastställd till 1,2-1,5 gram per kilo idealisk kroppsvikt.

Den aktuella definitionen av proteindiet är:
1,2–1,5 gr protein per kg idealisk kroppsvikt
< 50 gr kolhydrater/dag
< 800 kcal/dag
(tillskott av vitaminer och mineraler)

Fysiologi

VLCD-diet leder till maximal förbrukning av lagrad energi i fettcellerna, samtidigt som muskelmassan bevaras. Energiförbränning sker i fettvävnaden men till största delen i levern som oxiderar 60 % av fettsyrorna till energi samt acetonkroppar.

Ketonkropparna kommer i sin tur att nedbrytas i njurar, lever och muskler till CO2 och H2O. För att uppnå maximal energiförbränning, måste en viss mängd glukos finnas till hands. Glukos bildar ett komplex med acetonkropparna, vilka stoppar hungern.

Glukos kommer delvis från de intagna proteinerna under fastan genom nedbrytning i neoglukogenesen. Det är anledningen till att proteinhalten i kosten är upp till 1,5 gram per kilo idealisk kroppsvikt, en högre halt än det normala dagsbehovet.

En låg insulinhalt förbättrar lipolysen som frigör enkla fettsyror och ketonkroppar vilka blir de två största energikällorna. Man uppnår en VLCD-diet med maximal viktnedgång genom eliminering av överflödsfett. Ketonkropparna leder till att hungerkänslan försvinner, förutsatt att man tillför kroppen proteiner av högt biologiskt värde.

Kompenserad ketos vid proteinfasta

Vid proteinfasta är den kompenserade acidosen endast ett kroppsförsvar för att bevara muskelmassan. Den uppstår några dagar efter påbörjad fasta.  Det är viktigt med en tillräcklig vätsketillförsel och ett tillskott av mineraler (kalium) vid proteindiet som varar under längre perioder (mer än 4 veckor).

Ketonkropparna har en stimulerande effekt på insulinsekretionen, vilken i sin tur kraftigt inhiberar ketogenesen. Det bör även tilläggas att hjärnans energibehov har större affinitet till ketonkroppar än till glukos vilket leder till att en patient under ketosverkan är mer intellektuellt vaken och känner ett välbefinnande, vilket är en stor fördel under VLCD-dieten